Begrav 70-plussandet
Tisdag 31 augusti 2021
I början av covid-pandemin präglade Folkhälsomyndigheten (FHM) begreppet 70-plussare. Med begreppet menade FHM alla som fyllt 70 år och som då skulle skyddas från elaka virus.
Varenda en skulle skyddas eftersom de som grupp var svaga och egentligen en enda stor riskgrupp, som man inte kunde begära att den – riskgruppen, inte individerna – skulle kunna ta vara på sig själv.
Som grupp blev 70-plussarna tillsagda att stanna hemma och vara inne, vara försiktiga med träffa anhöriga och vänner, med mera.
Det var omtänksamt och välvilligt av FMH:s chefer som huvudsakligen är 60-plussare, men det finns också många 50-plussare på myndigheten.
Nu diskuterar denna grupp om man ska vaccinerar 16-minusar eftersom de annars kan smitta den stora, arbetande gruppen 20 till 65-plussare – oavsett om exempelvis 12- och 8-minusar har någon egen nytta av det.
Journalisterna – många 30- och 40-plussare, förutom krönikörerna som oftare är 50- eller 60-plussare – hakade snabbt på begreppet och bidrog till att betrakta alla 70-plussare som en stor grå massa som har det mesta gemensamt och som kan behandlas som en grupp snälla får som ska gå dit yngre-plussarna pekar.
Dessutom ska man veta att internationellt har många 70-plussare gjort konstiga saker när det släppts helt fria: Donald Trump (78-plussare), med flera – dock är Vladimir Putin bara 68-plussare och Xi Jingping 67-plussare, så de får ännu klara sig själva.
Själv tillhör jag 70-plusskollektivet men arbetar fortfarande heltid och har då glädjen att där möta både 80-plussare och 90-plussare och någon enstaka 100-plussare. Dock måste jag erkänna att jag oftast inte bryr mig om hur många plus de har utan försöker behandla dem som individer oavsett plussen.
Jag undrar just vad FHMs 60-plussare tycker om det? Regionens administratörer som vaccinerar varje 5-plusgrupp för sig skulle nog se snett på mig om de visste hur olydigt jag tänker.
Men … jag har ett förslag: 30- och 40-plussarna slutar att betrakta de äldre som 70-, 80- respektive 90-plussare och i stället försöker betrakta dessa ganska vanliga människor – för det är de var och en för sig – som individer med egna behov, förutsättning och viljor.
I gengäld kanske 70-plussarna kan antas svara för sig själv och exempelvis i sjukvårdsköerna inte gå före sjuka 50- och 60-plussare och ge tillbaka förståelse om självständiga viljor både för 80- och 90-plussare.
Betänk att även dagens 10-minusar om allt går väl kommer att bli 70-plussare en dag.
Åke Andrén Sandberg